PERSPEKTIV. - www.bengard.se

Här samlar jag mina månadens omvärldsspaningar och andra perspektiv på saker och ting i landet.
Tar tacksamt emot tips och synpunkter på terese@bengard.se

PÅ PLATS PERSPEKTIV NOVEMBER 2025 (pdf) >>

PÅ PLATS PERSPEKTIV 2 NOV 2025 Ladda ner

PÅ PLATS PERSPEKTIV OKTOBER 2025 (pdf) >>

PÅ PLATS PERSPEKTIV 1 OKT 2025 Ladda ner

NÄR POLISEN
INTE KOMMER
– DÖR DU.

”Snälla kom in” hörs vädjande den desperata rösten.
Den tillhör Emanuel som blivit knivhuggen med ett
20-tal hugg och ligger och förblöder på golvet i sitt
eget hem en kall februarinatt i Malå.

Dokumentären griper tag i mig.
Den där känslan av orättvisa bubblar upp igen.
Och jag tänker – reagerar ingen det strukturella
problemet i det här?
Hur vi organiserat våra livräddande och
skyddande funktioner i samhället.
Som i det här fallet fallerade på grund av avstånd.

Dokumentär som ger perspektiv
Jag har just sett ”Morden i Malå”. Den kan
kommenteras och diskuteras utifrån olika synvinklar.
Men en vinkel som jag saknar och som jag tycker
är högst angelägen är frågan om kunde Emanuels liv
ha räddats om vi haft polis på plats i Malå?
Jag är ingen medicinsk expert
men det kanske kunde ha gått?

Detta händer.
Emanuel överfölls i sitt hem
Får ett 20-tal knivhugg i rygg, huvud
och på baksidan av sin kropp
Han ringer själv SOS
Ambulansen är snabbt på plats.
Men personalen vågar inte gå in.
Om gärningspersonerna skulle vara kvar i lägenheten.

Polis tillkallas.
Men den är 11 mil bort.
En och en halv timme.

Till slut skickas offrets mamma in för att säkra platsen
Det finns inga gärningspersoner kvar där

43 minuter senare går ambulanspersonalen in

En timme efter SOS-samtalet
kommer första polisbilen.

En timme efter att ambulansen
gått in är offret avliden.

Då anländer den andra polisbilen.

Desperation i luften
Tänk er själva.
Du är knivhuggen.
Ambulansen står utanför
Men kan inte gå in.
Du ber desperat snälla hjälp mig!
SOS säger ”kryp ut”

Skydda båda personal och offer
Med tanke på det som hände nyligen med en
ambulanssjukvårdare som dog förstår jag
att det inte var möjligt att gå in.
Men frustrationen hos alla inblandade måste
vara outhärdlig.

En är utsänd för att rädda liv och får inte göra det.
Du ligger på en pöl av ditt eget blod och
ingen kommer in för att hjälpa dig.
Polisen som kör i snörök och vinterväglag
för fort för att ändå inte hinna fram.
SOS-operatören måste haft mardrömmar efter detta.
Och det är ingen av deras fel.
Det är hur vi organiserat samhället som fallerar.

När verkligheten illustrerar det fallerade systemet
Jag har diskuterat frågan om blåljus många gånger.
Med rapporter och statistik.
Pläderat för vikten av att ha polis, ambulans
och räddningstjänst nära. Och samverkan.
Denna verkliga händelse är just precis
det jag menat och fasat. Det gör skillnad.
Att vara nära.

Det är inte bara ord ”om att staten övergivit oss på glesbygden”.
Det är en realitet. Och det får konsekvenser

Inte avstånd – utan organisering
Jag hittar en artikel om fallet där Lars Westermark,
lokalpolisområdeschef i Skellefteå krasst konstaterar:
”Det är så här i region Nord, vi har långa avstånd”

Men, njae. Det är ju inte avstånden som är
långa utan hur vi valt att prioritera resurser
och organiserar våra grundläggande
livräddande insatser.

Hade polisen varit stationerad i Malå hade det varit nära.
Väldigt nära. De hade kommit samtidigt som ambulansen.
Ett liv kunde ha räddats. Troligen.

Nu skickar man in mamman.
En medelålders försvarslös
kvinna att göra polisens jobb.
Hon utsätts för traumat att hitta sin son döendes.

Centralisering sker på bekostnad av lokal närvaro
Idiotförslaget att ”samordna” polisen visar på
att den typen av omorganisering bara leder fel.
Den 1 januari 2015 genomfördes en av de
största reformerna i svensk förvaltning när
21 länspolismyndigheter slogs samman
till EN nationell polismyndighet.
Med tre regioner.
Varav Nord är närmare halva Sverige.

Syftet var att skapa en mer enhetlig, effektiv
och flexibel polisorganisation med ökad
lokal närvaro och förbättrad brottsbekämpning.
Tio år senare visar utvärderingar och rapporter
att resultaten är blandade.
Statskontoret konstaterade i sin slutrapport
att det blivit minskad lokal närvaro och tillgänglighet.

Riksrevisionen kom i dagarna med en rapport om
att polisens omorganisation inte alls gett
den effekt man velat. Brottsuppklarning
och kostnadseffektivitet på en lägre nivå än 2015.

Nationellt ansvar med fokus på lokal närvaro
Polisen är statens ansvar.
I Norge har man krav på utryckningstid vilket styr
hur polisen kan organisera sig
och det skapar större lokal närvaro.
Det handlar också om att vi inte vill att
man ska ”ta saken i egna händer”
eller för den delen tvinga en nära anhörig att agera ”insatsstyrka”.

Men också vikten av att ha trygg ambulanspersonal
i hela landet. Den första livräddande
insatsen som bokstavligen är
skillnaden mellan liv och död.
Regionerna måste ha råd med detta
och prioritera ambulanser men också att
samverkan med polisen ger förutsättningar
för att kunna göra jobbet utan att riskera livet själva.

Här kan man också önska att nationell media
och politiken gett lite mer fokus på händelsen.
Det är ett skolboksexempel på när samhällets
organisering inte fungerar i praktiken.
Detta är inte ett lokalt problem
utan en nationell angelägenhet.
Skyddet av våra medborgare.
Och det måste till en förändring.

OM HÄNDELSEN

Svt dokumentär:

https://www.svtplay.se/video/8WmmbxD/dokument-inifran-mordet-och-mala/2-getingboet?video=visa&position=301